Idag så slutade officiellt min praktik som jag gjort på Torhildsplansgymnasium under fem veckors tid (även om jag faktiskt ska tillbaka på torsdag för att se några elever hålla föredrag för att det känns ledsamt att lämna dem helt plötsligt) och jag har aldrig varit mer säker på mitt yrkesval. Många kommenterar ofta det faktum att jag ska bli lärare. Det är mycket arbete för lite pengar, ungdomar idag är otacksamma och ointresserade och återigen att det är ett dåligt betalt arbete med låg professionsnivå. Och jag förstår det! För att det är sant och jag ser att låg lön är en avskräckande tanke och faktor.

 

Men, det som är grejen, är att det finns så himla mycket man får ut på att vara lärare. Efter bara den här månaden så har jag fått ett band med de elever som jag träffat och jag har tyckt om dem allihopa jättemycket. Dem har fått ett förtroende för mig och jag ett för dem och jag ser hur dem beter sig i klassrummet och jag vet vilka som oftast inte brukar vara på lektionerna. Jag kan inte säga att jag känner dem, men jag har en relation till dem på ett sätt. Men det bästa är att jag får se dem lära sig saker. Jag får vara en del av styrningen om vad dem ska lära sig och hur dem ska lära sig det och att då se att eleverna faktiskt tycker det är intressant och lärorikt är något som känns helt fantastiskt. 

 

Idag hade vi nämligen en lektion i nyandlighet såhär som vår sista lektion. En av anledningarna varför vi just hade om det, var för att vi i en annan klass hade haft det som vår absolut första lektion och därför ville göra om och göra det bättre. När vi var klara så sa eleverna själva faktiskt att det var den bästa lektionen än så länge och att vi varit duktiga och det gav mig så himla mycket. För den här klassen hade gett oss feedback på hur vi betedde oss i lärarrollen och att nu få höra från dem att vi faktiskt gjorde bättre ifrån oss fick det att bli en win win situation. Jag fick möjligheten att lära ut på ett bättre sätt och dem fick möjligheten att hjälpa mig att lära dem och att lära sig själva på ett bättre sätt. För att få lära ut så bra som möjligt är ju faktiskt mitt mål. Jag vill lära elever, jag vill se dem brinna för något precis som jag gör och jag vill få dem att inse hur viktigt det är att vara tolerant. Eftersom religion och historia är mina två ämnen och väldigt mycket representerar tolerans och intolerans så tycker jag nämligen det är superviktigt och så länge jag bara kan väcka någons intresse så är jag nöjd och det känner jag verkligen att jag lyckas med. Och det är det absolut bästa tycker jag med att jag är en blivande lärare. Oavsett hur mycket jag kommer tjäna i lön och hur mycket jag kommer arbeta, kommer jag vara med att "forma" framtidens människor och ge dem möjligheten att förstå det fantastiska och det inte så fantastiska med religion och historia och jag kommer göra allt för att försöka väcka deras intresse.