Hej och hå i lingonskogen! Idag har jag gjort vissa saker jag är otroligt nöjd över. Idag på eftermiddagen var jag och klättrade och provade nya skorna, vilket var en stor succé! Skorna satt som en smäck och det kändes som om jag kunde klättra på väggar (haha, liten ordvits)! Jag åkte alldeles själv dit, vilket jag inte gjort tidigare. Dock var det jobbigt med "konkurrensen" som fanns runt omkring. Eftersom man klättrar rätt inpå varandra och då det inte finns någon chans att klättra själv eller vad man ska säga, får jag otrolig prestationsångest. Jag klättrar gröna banor och lite blå, vilket är på en rätt lätt nivå, jämfört med dem som klättrar runt om som klättrar på svart bana som är svår eller på grå bana som är omöjlig (det är såklart möjligt men sjukt svårt) och det känns så töntigt på något sätt, att jag knappt klarar det och dem klarar hur mycket som helst. Jag vet såklart att dem övar mycket och är väldigt erfarna, men jag önskar bara att jag vore bra på något som jag faktiskt vill vara bra på! Men, det kommer nog. Klättring är verkligen något som jag vill satsa på och kommer träna på att bli bättre i.

 

Efter att jag hade klättrat skulle jag träffa Amanda, min mammas expojkväns dotter som är som den systern jag aldrig fick, för en fika och pratstund. Jag hade på vägen med mig ett av mina virkningsprojekt och satt och virkade på ett nytt pannband och lyckades bli klar på ca en timma och blev nöjd över att det gick så snabbt, men det som gjorde mig ännu mer nöjd var att en man som satt på tunnelbanan mitt emot mig, berömde mig för mitt pannband. jag log blygt och sade tack och visste inte riktigt om jag skulle fortsätta prata med honom eller inte. Jag fortsatte istället att le och virka.

 

Att träffa Amanda var också något jag kände mig nöjd över att göra. Hon får alltid mig att känna mig så bra och intellektuell och vi har alltid livliga konversationer om allt mellan himmel och jord. Hon får mig att få insikt i saker, att tänka efter, att lära mig saker och det bästa är att hon alltid får mig på så himla bra humör! Dessutom åt jag en biskvi när jag var med henne, vilket jag tycker är en sjukt underskattad bakelse.

 

Hur som haver, en annan som jag känner mig nöjd över, är att jag kommenterat en av mina favoritbloggar. Det låter kanske som en liten sak, men jag har aldrig förut kommenterat något i cybervärlden (förutom på communitys som facebook etc) utan jag brukar läsa på internet i tysthet. Dessutom, skrev jag min kommentar på knakig finska, vilket är ett stort framsteg i mina finska kunskaper. Att jag då fick en komplimang för den hemmagjorda finskan, måste jag medge gjorde lite min dag! :)