Idag är ingen vanlig dag, för det är Linas födelsedag! 

För att göra en liten presentation av Lina, så är det min bästa kompis i hela världen. Hon bor nu i Göteborg och pluggar till civilingenjör på Chalmers och har sin pojkvän Håkan. Vi har känt varandra sedan högstadiet och det tog inte lång tid innan jag såg henne som min bästa vän. Förutom Christer, så är det Lina som står mig allra närmast. Vi har gjort allt med varandra och även nu, när jag senast var hos henne i Göteborg sov vi i hennes 90 säng, precis som vi alltid brukade göra när hon bodde här i Stockholm.

 

Jag ser Lina lite som min själsfrände. Inte på det där romantiska sättet, utan på det där sättet att hon verkligen förstår mig. Inga är så äckliga som jag och Lina. Ingen bryr sig på det där obekväma sättet så som Lina. Ingen annan är med på mina knäppa idéer så som Lina. Ingen accepterar mig så som Lina.

 

Jag saknar Lina ofta så att det nästan gör ont i hela kroppen. Jag hatar att ringa henne eller när hon ringer mig, då hon känns så långt bort. Jag brukade ofta cykla hem till Lina, men det är till exempel en sak som jag inte kan göra längre. Jag kan inte träffa henne på en fika för att kunna ventilera mig. Jag kan inte fråga hur hon mår, hur hon tänker och hur hon känner öga mot öga. Och jag hatar avståndet, samtidigt som jag är glad för att hon har hittat så mycket i Göteborg. För hon förtjänar allt. Hon förtjänar hela världen och jag vet att om hon vågar så kommer hon kunna ta sig hur långt som helst.

 

Grattis på födelsedagen min kära vän, jag älskar dig!