Santa lucia, ljusklara hägring. Sprid i vår vinternatt... sen kan jag inte mer. Alltid när man skulle sjunga det, hittade jag på ljud som lät bra för att inte sluta sjunga. Det är rätt vanligt att jag gör så och sen när jag lyssnar lite noggrannare, så blir jag helt chockad över hur texten egentligen är! Det finns ett väldigt bra exempel. Christer lyssnar ofta på "titanium" som är en stor låt just nu. Den går såhär:

 

"I'm bulletproof, nothing to lose,

fire away fire away...

...you shoot me down, but i wont fall, i am titanium"

 

Jag har tidigare dock sjungit 

 

"I'm bulletproof, nothing to lose, far away far away...

...should have known, that i would go, i am titanium"

 

Dock så har jag väldigt lätt för melodier. Dem kan jag oftast på en gång och ibland kan jag också veta vilken ton som kommer fast jag aldrig hört låten. Det är jättekonstigt, men jag vet att jag har ett väldigt bra gehör som är där naturligt. Det är en av några få saker som jag vet att jag är duktig med, att det är något jag borde vara stolt över. Här hemma har vi en synt som både jag och Christer sitter och plinkar på. När han inte kan hitta hur man spelar något, ropar han på mig, spelar upp låten och sedan spelar jag den för honom. För mig är det inte mycket svårare än så, även om det bara är melodin jag tar ut, vilket inte är så värst svårt. Men det är även en begåvning jag tar förgivet.

 

För att komma in på ett helt annat ämne och komma tillbaka dit vi började så är det lucia idag! Ingen vidare stor händelse nu när man inte går i grundskolan, men ändå en mysig tillställning. Har precis ätit risgrynsgröt och julskinkesmörgåsar till frukost för att få känslan lite, snart ska jag till biblioteket och låna kurslitteratur och plugga och sedan ska jag laga något riktigt gott till mig och Christer till middag!