Igår så hade jag ett hål av timmar mellan ett seminarium och att jag skulle möta Amanda som kom hem från Göteborg (<3333333). Jag gick först runt och tittade lite i butiker för att få tiden att gå, eftersom jag också var hungrig som sjutton. Men, så började jag tänka, varför inte äta själv? Varför skulle det inte vara okej att äta själv på ett cafe, varför ska jag tycka det är pinsamt?

Så jag bestämde mig att jag måste prova. Jag gick till ett cafe nere på drottninggatan och satte mig vid ett fönster för att kunna titta på människor, med en sallad och åt. Det kändes lite konstigt i början, men medan tiden gick blev jag så bekväm så att jag t o m tog en fika på maten! Det kändes bra att ha gjort något som jag faktiskt tycker är skitjobbigt vanligtvis. Men varför egentligen? Jag tror det är för att
1. Det känns som om folk tror att jag inte har några vänner och därför är själv.
2. Det känns som att man syns så mycket. Man är så utlämnad till folk. Vilket skrämmer mig, sjukt mycket.
3. Det får mig att känna mig tjock. Som om jag inte har rätten att ta en chokladkaka alldeles ensam. Varför ska JAG göra det liksom. 

Jag tror att det är många som tycker att det är jobbigt att äta själv. Speciellt i början. Men samtidigt tror jag att det är väldigt nyttigt att göra det och märka att det inte är några konstigheter. Att man inte är ensam eller att folk skiter fullständigt i dig egentligen. Och att du får äta precis vad du vill.